Turkiets "Fotbollsfeber" och hur den speglar kulturella värderingar
Ingen kan förneka att fotboll inte bara är den mest populära och konkurrenskraftiga sporten i landet, utan för många är den också djupt kopplad till deras kulturella värderingar. Många är besatta av sina lag, som knyter dem till vissa egenskaper och regioner i Turkiet, vilket representerar mycket mer än bara stjärnspelare och de färger de bär. Rivaliteten i turkisk fotboll är unikt kontinentövergripande, eftersom den sker mellan kontinenter snarare än inom dem. Beşiktaş och Galatasaray, som utgör grunden för turkisk fotboll, tävlar i Europa, medan Fenerbahçe är det största laget som driver rivaliteten i Asien. Kända som "De stora tre" har dessa lag från Istanbul väckt en varaktig passion för fotboll bland det turkiska folket i över ett sekel. Många har kanske blivit förvånade över att se folkmassor strömma ut på gatorna trots COVID-19-nedstängningen för att hylla sitt älskade Beşiktaş, som säkrade mästerskapstiteln på lördagskvällen efter en hård kamp mellan de tre bästa lagen i Istanbul, som också är ärkerivaler. År efter år, när säsongens vinnare avgörs, går lagets fans direkt ut på gatorna för att sjunga och uttrycka sin kärlek till sitt favoritlag. Om inte till fots, hoppar fansen i bilar och tutar oavbrutet som en del av firandet. I Turkiet är denna årliga tradition vid säsongens slut intensiv och ibland skrämmande, men den speglar några av Turkiets mest värdefulla kulturella värden. Ett annat exempel på turkarnas passion för fotboll är mitt eget minne som åttaåring, när jag var fan av Trabzonspor och laget hade en Champions League-match mot SL Benfica. Matchen skulle spelas på Ataturk-stadion, Turkiets största arena. 75 000 Trabzonspor-fans samlades redan runt arenan timmar innan matchstart. Fansen gick i stora grupper och lyste upp mörkret med facklor. Folk hade picknickar runt arenan, sjöng gemensamt och dansade Horon, stadens traditionella dans. Även om matchen slutade med att Trabzonspor åkte ut ur Champions League, fanns en enorm entusiasm och gemenskap kvar efter matchen. Som åttaåring var detta en otrolig upplevelse av turkisk fotbollskultur. Trots de positiva aspekterna har det funnits incidenter som lämnat svarta fläckar i turkisk fotbollshistoria. Säsongen 2010-2011 var en av de mest skandalösa. Matchfixningsskandalen skakade landet djupt och ledde till rättegångar mot klubbordförande, spelare och personer inom fotbollssamhället. Det mest chockerande var arresteringen av Fenerbahçes ordförande. Under pågående skandal fanns stora frågor: Vem var mästare 2010-2011? Vem skulle till Champions League? Fenerbahçe skulle normalt ha vunnit Superligan, men efter matchfixningsryktena beslutade TFF att Trabzonspor, som slutade tvåa, skulle gå till Champions League. År senare råder fortfarande oenighet bland fans om vem som var mästare. Dessa händelser har främst berört Trabzonspor och Fenerbahçe och orsakat stora konflikter mellan fansen. Fotboll i Turkiet är inte bara en sport utan en passion djupt rotad i samhället och en kulturell symbol. Folkets lojalitet mot sina lag speglar deras identitet och tillhörighet till städerna. Oavsett om det gäller den interkontinentala rivaliteten mellan Beşiktaş, Fenerbahçe och Galatasaray eller Trabzonspors fans entusiasm, visar fotboll konsekvent Turkiets kulturella värderingar. Denna passion syns även internationellt, där Turkiets landslag nådde långt under UEFA Euro 2024 och återuppväckte nationell stolthet. Sådana framgångar förenar fans över hela landet under en gemensam kärlek till sporten. Fotbollens betydelse i Turkiet syns inte bara på planen utan även i sociala sammanhang och vardagliga interaktioner, vilket säkerställer dess oersättliga plats i Turkiets kulturella väv.
